En stjärna av hopp i Rwanda

 

 

Elever från hela landet kommer för att studera vid Sonrise School i Ruhengeri, Rwanda. Foto av Thomas Rippe.

Rotary International on Facebook

I ett kallt datorlabb av cement och tegelsten, djupt in i en del av Centralafrika som är känd för vulkanutbrott och olaglig gorillajakt, är den anglikanska biskopen John Rucyahana värd för en populär Facebook-grupp, Bridge 2 Rwanda.

Just denna dag är han online i USA, där han håller på med kampanjer och pengainsamlingar för att rädda en hel generation av barn som blivit föräldralösa vid folkmordet i Rwanda 1994. Idag går en del av dessa barn i grundskolan på Sonrise School som ligger utefter den leriga vägen nedanför datorlabbet.

Bridge 2 Rwanda är både en onlinegrupp och en välgörenhetsorganisation som är baserad i Arkansas i USA. Rucyahana använder dessa för att samordna stöd och bidrag från hela världen för Sonrise, som är både ett barnhem och en internatskola. Bland bidragsgivarna finns bland andra medlemmarna av Rotaryklubbarna i Denver Southeast och Westminster 7:10 i Colorado i USA, som utrustat datorcentret och samlat in pengar för att utbilda lärarna på skolan. Rwandas president Paul Kagame och Rucyahana talade till medlemmarna i dessa klubbar, som entusiasmerade av biskopens karisma och Kagames vädjan om investering och teknisk expertis, inte kunde låta bli att bli engagerade.

En ”stjärna att följa”

Rucyahana öppnade sin lågstadieskola 2001 för de allra mest behövande föräldralösa barnen från trakterna runtomkring, med målet att bli en "stjärna att följa" för resten av landet. Skolan rankades bland de bästa i landet redan under sina första två år och blev 2005 den bästa i landet. En motsvarande mellan- och högstadieskola öppnades för att de som avslutat lågstadiet skulle kunna fortsätta på skolan.

Rika familjer från Kigali och andra städer betalar höga skolavgifter för att deras barn ska kunna gå på skolan. Deras barn kan i klassrummet hamna bredvid ett föräldralöst barn vars far halshuggits och vars mamma varit sjuk i AIDS.

Sonrise befinner sig mitt i Rwandas sociala och industriella utveckling och ger eleverna möjligheter och utbildning som deras jämlikar i väst har åtnjutit i åratal.

"När de första barnen kom till skolan," säger Joy Ruberwa, direktör för låg-, mellan- och högstadieskolan, "hade de ingen aning om hur de skulle ta hand om sig själva. Var och hur man tvättar sig, borstar sig, hur man klär sig." Hon ler. "Det är svårt att föreställa sig men efter bara några månader var de som helt nya barn."

Skolan har nu ungefär 600 elever i lågstadiet och 350 i mellan- och högstadiet, tre sovsalar, ett fullt bibliotek, två kafeterior, välklippta gräsmattor, väggar med väggmålningar och en kibbutzliknande gemenskap. Skolans pärla är de 180 datorerna som är anslutna till Internet via fiberoptik. Utrustningen, som donerats av snabbmatskedjan Chipotle Mexican Grill, tack vare medlemmar i Rotaryklubben i Denver Southeast i Colorado i USA, har gjort Rucyahanas "stjärna att följa" synlig i hela landet. Klubben i Westminster 7:10 renoverade datorerna.

Skapa jobbskapare

Att lära sig datakunskap vid tidig ålder gör en enorm skillnad för dessa barn från Rwanda.

Som Rucyahana säger, "Vi utbildar inte jobbsökare utan snarare jobbskapare." Detta är utbildning som betalar sig. Förra året valde Google ut Rwanda och Kenya att vara först med deras programpaket (Gmail, Google Earth, Picasa, etc.) i Afrika söder om Sahara. Unga programmerare har redan grundat företag som erbjuder gratis text- och direktmeddelandetjänster via Internet och bygger Rwandatillverkade Gorilla 1000 bordsdatorer.

Tonvikten på vetenskap och ICT-utbildning handlar inte bara om att hitta den rätta ekonomiska nischen för landet. Det handlar också om att ändra ett tänkesätt och en missuppfattning av en ”sanning” som ledde till okunnighet, naivitet och oriktiga politiska teorier under folkmordet.  

"Skolan är ett centrum kring vilket elever, föräldrar, personal och samhällena i trakten interagerar," säger National Exam Council Secretary John Rutayisire. "Om skolan misslyckas med att hantera detta samspel är det just det som tillåter folkmordets ideologier att tränga in i elevernas tänkesätt."

Detta börjar i klassrummen och slutar i sovsalarna, säger Ruberwa. "Vi talar till våra elever som individer som tillhör vår skola, inte som individer som tillhör ett område, en by eller en folkstam."

Samhällsvetenskapsläraren John Nzayisenga säger att det är både en börda och ett privilegium att ge lektioner i historia. ”Vi har många barn här som har ytterst verkliga minnen av denna historia. Vi har försökt förespråka ett splittrat förflutet men en enad framtid,” säger han och gör en paus under ett ögonblick innan han fortsätter. "Datorvetenskap hjälper," säger han, "eftersom det ger oss en grundläggande gemensam grund. Detta är motsatsen till hur det var och vilka vi var förr.”

Denna artikel publicerades ursprungligen i The Rotarian .