Rotary.org: Alumner berättar -

Alumner berättar


 

 
 

Ambassadör tilldelas RF:s finaste alumnutmärkelse

Salt Lake City, USA. Första gången Philip Lader flög gick resan till Storbritannien där han skulle studera på universitetet i Oxford som ambassadörsstipendiat 1967-68. Men för den unge amerikanen var det mer än en resa över Atlanten – det blev början på en livsresa.

– Tack vare stipendiet kom jag i kontakt med en mycket större och mer spännande värld, berättar Lader som växte upp i New York och Florida som son till en kock på en snabbmatsrestaurang.

Lader gjorde sedan en framgångsrik karriär i den nya värld han upptäckt. Han var USA:s ambassadör i Storbritannien och Nordirland 1997 till 2001. Dessförinnan var han Vita husets vice stabschef under president Bill Clinton och biträdande förvaltningsdirektör på federala budgetmyndigheten Office of Management and Budget. Lader har dessutom varit styrelsemedlem i olika organisationer och konst- och utbildningsinstitutioner.

Men det är bara en bråkdel av alla de meriter som bidragit till att Lader nu tilldelats Rotary Foundations finaste alumnutmärkelse, Global Alumni Service to Humanity Award. Han mottog priset den 16 June på en alumnmottagning som föregick RI-kongressen 2007 i Salt Lake City.

– Jag känner mig väldigt hedrad, sa Lader när han mottog utmärkelsen. Men egentligen är jag generad, för jag vet ju att många andra har gjort mycket viktigare saker än jag.

Ambassadörsstipendiet och studierna i Oxford blev början på en lång och nära relation till Storbritannien.

 – På något mystiskt vis förde det mig till amerikanska ambassaden där, sa Lader.

Ambassadörsstipendiet kom dessutom att handla om så mycket mer än ett studiebidrag. I stipendieavtalet ingår att stipendiaten vid behov gästtalar på rotaryklubbar:

– Genom att besöka så många klubbar som möjligt maximerar man det studiemässiga och kulturella utbytet av stipendieåret, menade Lader och rådde dagens ambassadörsstipendiater att ”hålla tät kontakt med Rotary” livet ut.

Lader berättade om ett tillfälle när blivit djupt rörd av rotarianers vänlighet. På en resa genom Europa under jullovet på Oxford fick han ett telegram där han meddelades om faderns död. En rotaryklubb betalade Laders flygresa tur- och retur och gjorde det möjligt för honom att åka hem till sin mor för begravningen.

Lader uppmanade också rotarianerna att fortsätta dela ut stipendier till begåvade studenter. Och när de unga ambassadörsstipendiaterna besöker rotaryklubben som gästtalare vädjade han till klubbmedlemmarna att bjuda in dem till sina hem och att umgås med dem på alla möjliga sätt.