Vandring för att bekämpa polio

 

 

Wiesner har nått katedralen i Santiago de Compostela, målet för hans vandring för att bekämpa polio. Foto Hans Wiesner

Dåligt väder och ensamhet kunde inte hålla Hans Wiesner från att avsluta sin Vandring för att bekämpa polio.

Den kanadensiska rotarianen möttes av motvind på 24 kilometer i timmen och temperaturer vid fryspunkten under den hårdaste delen av den nästan 100 mil långa vandringen utefter Via de la Plata, ett nätverk av gamla vägar i nordvästra Spanien som leder till katedralen i Santiago de Compostela.

”Jag funderade på att ge upp, men jag hade inget annat val än att fortsätta”, kommer han ihåg. ”Där jag befann mig fanns det i vilket fall som helst ingenting runtomkring. Det som inspirerade mig mest var alla de människor som stödde mig: rotarianer från alla klubbarna i distrikt 5360 [delar av Alberta; Saskatchewan, Kanada]."  

Wiesner, som är medlem i rotaryklubben i Red Deer East, Alberta, avslutade sin 35-dagars vandring för att bekämpa polio i november och samlade in cirka 4 700 USD till Rotarys 200 miljonerdollarsatsning för PolioPlus, Innan han började sin vandring besökte han ungefär hälften av klubbarna i sitt distrikt och mejlade de andra för att anhålla om gåvor.

Idén till vandringen fick Wiesner under en annan vandring kallad Way of St. James  som han avslutade 2007 på liknande vägar, kort efter att han pensionerats som kemiingenjör. Han säger att han gjorde vandringen som en personlig utmaning och av religiösa skäl.

Efter att ha blivit medlem i sin klubb senare det året funderade Wiesner på att göra om resan. En nära vän, som var best man på hans bröllop, fick polio som barn. Vännen överlevde men blev svag av sjukdomen.

”Han föddes 1944 och jag 1945. Vi genomgick en period när många fick polio”, minns Wiesner. ”Jag hade tur, det hade inte han. Jag tyckte det var en bra idé att utnyttja min vandring för att samla in medel för PolioPlus.”

Mindre berest väg

Wiesner startade från Sevilla, Spanien den 6 oktober. Den här gången valde han Via de la Plata, den längsta av pilgrimsvägarna och den minst använda. Mindre än 5 procent av dem som vandrar använder Via de la Plata; majoriteten slår in på Camino Francés någonstans mellan Pyrenéerna och spanska gränsen.

Avsaknaden av andra vandrare var en stark kontrast i jämförelse med hans tidigare vandring.

”Jag kom till ett vandrarhem för att övernatta och jag var den enda som var där", säger han. ”Det var verkligen en jobbig del av vandringen. Den sociala aspekten är rätt viktig.”

Vädret var också betydligt sämre. När han nådde punkten för 60 procent började det snöa i bergspassen. Under fyra på varandra följande dagar kretsade temperaturen kring fryspunkten och han kämpade framåt i stark motvind. 

”Ingenting förberedde mig på vad som i min guidebok beskrivs som ’den brantaste uppförsbacken utefter Camino”, skrev Wiesner i en blogg under sin resa. ”Det är en sträcka som startar ungefär sju kilometer efter Ourense. Det är en backe med 20 graders lutning i lite över en kilometer som sen övergår i en 12 graders lutning i ytterligare 500 meter. Vanligen blir man belönad av en fantastisk utsikt efter en så brant backe (efter att man hämtat sig), men det fanns ingenting att se förutom dimma.”

Trots allt är Wiesner positiv när han berättar om upplevelsen. Han är också nöjd med summan han samlade in, som han kallar ”en liten nätt hög växel” och planerar redan framtida vandringar i Frankrike och Spanien.

Läs mer och se foton från vandringen och läs bloggen på www.haloranch.ca.